Jag känner att det börjar bli dags för mig att berätta vad som händer, och vad som har hänt sedan sist. Till att börja åkte Sebastian hem för några veckor sedan, innan han åkte hann vi spendera lite tid i Jakarta och vi träffade Sebastians lillebror Adrian som var på väg mot Papua. Vi båda blev sjuka, så de sista dagarna blev stillsamma.
Samma dag som Sebastian åkte mot Sverige, åkte jag till Malaysia för att förnya mitt visum. Kuala Lumpur är en äcklig stad i många meningar, så mina knappa 6 dagar där tillsammans med en förkylning kunde ha varit roligare. Jag fick mitt visum i alla fall, trots att jag blev förvarnad att jag kanske inte skulle få mer än 30 dagar, istället för de 60 dagar som jag ville ha.
Jag träffade Kian, min lite annorlunda vän som jag skrev om förra året. Vi åkte bland annat till IKEA och åt köttbullar med potatis, brunsås och lingonsylt.
Det guesthouse jag tagit in på varje gång jag varit i KL hade bytt namn, tagit bort den fina röda soffan och även snålat in på värmeapparaterna i duschrummen. Dessutom hade lilla Ali som annars stod och välkomnade mig blivit utbytt även han, och den större mannen som ville ligga med mig var borta. Nytt, men ändå samma lika. Träffade en Malaykines som blivit Australienare som gjorde ett stort intryck på mig med allt som fanns i hans huvud, han var på väg med cykel till sin gamla mormor tydligen.
Jag flög från KL till Bali, hamnade i det inte allt för härliga Kuta två nätter, blev bjuden på öl av ännu en Australienare som tyckte om asiatiska tjejer, kanske lite väl mycket.
Tog mig till Ubud, där jag fortfarande är kvar. Träffade en local som blev min vän, och det slutade med att jag började hyra ett rum hos honom och hans familj. Jag var på väg bort några dagar, men regnet stoppade mig i två dagar och det tog jag som ett tecken på att jag ska stanna här. Dagarna är inte så värst händelserika, jag äter, läser, åker omkring på småvägar med motorcykel och bara tittar, blir ibland bjuden på arrak eller tuak, lokala spritdrycker som får mig att somna mitt på dagen. Och detta liv tänkte jag leva fram till dess att min vän Anders och hans två barn kommer hit, vilket sker den 14 april. Då väntar ett nytt äventyr, kanske större än vilken öde ö som helst. Resa med barn är nytt för mig, men jag är säker på att det kommer bli fint, då det är fina barn det handlar om.
Jag har fotograferat lite, och redigerat på min pyttelilla laptop, vilket gör att jag måste sitta med näsan mot skärmen för att kunna se vad jag gör. Annars har jag aldrig tid, eller ork att redigera när vi är ute, men det är ett faktum att saker blir bättre om man lägger ner lite tid på dem.
People.
Jonny, du tar så sjukt snygga bilder!
Kan inte annat än att hålla med din bror! Du gav mig en bra början på dagen med det här. Tack!
otroligt vackra bilder, förmedlar mycket känsla.
Lycka till på din resa mot ditt öde!
hur länge planerar du vara ute å resa?
Kommer hem i maj, saknas jag?
Tjena,
Intressant liv du lever för tillfället. Mycket trevliga bilder med extremt bra närvaro och känsla. Snyggt komponerat, exponerat och redigerat.
Vad använder du för objektiv? Antar att du använder Photoshop och väljer ”save for web” eftersom EXIF saknas i bilderna, annars brukar man kunna se vilka inställningar som använts och så vilket kan vara kul.
Känner du inte igen mitt namn så är jag Jennies (”Söderlund” numera Fornstedt) karl. 🙂
Ha det gott och fortsätt posta text och bilder!
Jag kände igen namnet och placerade dig rätt efter lite hjälp från dig.
Tack för dina fina ord.
Jag har tagit de flesta av dessa bilder med en D90 och ett tamron 18-200mm 3,5-6,2 eller någonting sånt. Jag har inte fotat med systemkamera så länge, och har inte redigerat någonting av det jag lagt ut tidigare för att det för det första tar tid som jag oftast inte har, och för det andra så har jag varken photoshop eller någon vidare dator (minilaptop, vilket gör att jag måste sitta med näsan mot skärmen för att se något). Det jag använder mig av nu när jag redigerar, är kanske inte så väntat, men windows enkla redigeringsprogram från Live. Det är enkelt och det går bara att ändra i färg och exponering, och beskärning. Tanken är att jag förhoppningsvis ska ha råd med en bättre dator, där jag även kan redigera film, och använda photoshop.
Allt väl Johan, hälsa Jennie också!
8:e fotot fångade mig.
Skriv mer J. 🙂
Hej!
Helt underbar resa ni gjort, något man oftast bara drömmer om 🙂
Jag undrar lite hur ni kom till och från den obebodda ön?
Det är ju en sak att komma dit om man får skjuts av någon, men sa ni till när ni ville hem igen då? Så att någon kom och hämtade er?
Lite otäckt om det skulle hända något riktigt allvarligt som ormbett eller malaria, och så kan man inte komma därifrån. Hur tänker ni i såna lägen? Hade ni mobiler som fungerade etc? Nyfiken! 🙂
Kan inte du uppdatera snart igen…!