Fem dagar efter var vistelse pa ode on bestamde vi oss for att ater igen satta oss pa motorcyklarna for att dra runt pa Biaks och Soepioris vagar. Var plan var att hitta nagon local som ville ta med oss ut pa vildsvinsjakt i bergsregnskogen.
Vi har lyckats valdigt daligt med att hitta ormar har i Papuas skogar. Nagot av det vi verkligen ville se fran borjan var den grona tradpytonen. Detta fick vi anda gora, fast vi tyvarr inte i djungeln. Dessa ormar har lokalbefolkningen hittat i skogen, och vad de egentligen gor med dem vet jag inte. Den forsta och storsta pa bilderna satt fast i ett rep som var fast i en pinne. Killen som hade hittat den satt med den efter vagen och gjorde ingenting alls, som manga andra har. De tva sista, som ar juveniler av den grona tradpytonen fick bo i 50 cl petflaskor. Det kanns trakigt att behova se djuren bli behandlade sa. Biak ar en liten o, och den grona tradpytonen med lokalitet Biak finns just bara pa Biak.
I Papua tuggar i princip alla pinang. Detta ar en not fran en sorts palm som ger ett litet rus, nastan som en fylla som ar over pa 10 minuter. Denna not fargar tanderna och lapparna roda, vilket alla Papuaner har. Dessa notter hade jag svart for i borjan da de har en valdigt speciell och besk smak. Dock har jag lart mig att alska dem. Denna bild ar fran en sen kvall nar vi stannade efter vagen och avnjot en varsin pinang. Vi borde nastan bli nominerade till varldens snyggaste man (pojkar).
Dessa pitbullflugor finns i mangder. Ett litet oppet sar blir en buffe for dessa flugor som verkligen sliter och tuggar i saren. Sar blir latt infekterade i denna tropiska miljo, och de blir latt manga, sa flugorna kan ibland bli lite for mycket.
Vildsvinsjakt var ju det vi var ute efter att fa uppleva. Vi har pratat med manga manniskor om det har tidigare, och de allra flesta har sagt att de snarar vildsvinen. Vi ville jaga med hundar och spjut, och vi gav oss inte utan letade efter nagon som kunde ta med oss ut pa den sortens jakt.
Till slut berattade en man vi traffade i en liten by att det fanns en som jagade med hund och spjut. Vi foljde med till denna jagares hus, och dar fick vi mota ”mannen med mustagen”. Denna man, som syns pa bilderna, ar en man som har mer manlighet an vad alla Sveriges man har tillsammans. Forsta dagen/kvallen nar vi traffade honom sa han knappt nagonting, och yttrade inte mer an ett leende. Istallet pratade hans granne at honom. Hon berattade att han kunde jaga med spjut och fiska med harpun osv, medans han satt tyst med sitt barn i sitt kna och tuggade pinang och rokte Gudang Garam. Det ar svart att forklara, men den som sett denna man forstar direkt.
Klockan fem pa morgonen steg vi upp och gjorde iordning oss, vi hann bara ata en nave jordnotter och ta en energidryck innan vi gick ivag for att jaga. Under de sex foljande timmarna gick vi upp och ner i Papuas bergsregnskog med den mest valtrande mannen i hela byn. Efter cirka 3 timmars vandring stannde vi for att ata en pinang, och vi hade nastan gett upp. Hundarna han hade med sig var inte de basta, en var lite halt och den andra var valp. Hur som helst stod vi dar och tuggade pa vara pinang och mannen med mustagen hade precis sagt ”tidak ada babi hutan, sudah keluar”, alltsa det fanns inte nagra vildsvin for att de redan hade tagit sig till utsidan. Men plotsligt brakar det till och ett vildsvin med hund efter sig dyker upp nagra meter ifran oss. Tyvarr var som sagt hunden inte den basta, och bara en. Vildsvinet kom undan och vi fortsatte utan nagon lycka.
Jakten gav oss inte nagot vildsvin, bara trotta ben. Vi fick lara oss den harda vagen varfor de jagar vildsvin med snara i Papua, det ar helt enkelt for jobbigt for manniskorna och hundarna att springa upp och ner for dessa berg. Vi borde ha forstatt det nar den enda som kunde jaga med hund och spjut var denna valtranade man. Sedan insag vi efter denna dag att vara kroppar kanske behovde vila lite mer an 5 dagar, for 23 dagar pa en ode o forbrukar energi. Vi ar anda glada, vi fick komma upp i bergen, vi fick kampa och vi fick i alla fall se ett vildsvin.
Vi hittade ett vattenfall med tillhorande vattenfylld grotta. Har spenderade vi nagon timme med att leka, fota och filma.
Har i Indonesien har vi sovit pa manga olika stallen, bland annat pa golvet i en liten kiosk och pa en polisstation. Nu hamnade vi pa ett sjukhus av nagon anledning. Har traffade vi Ari som syns pa den sista bilden. Han jobbade med att kora bil at sjukhuset och bodde med sin familj pa sjukhusets omrade. Detta sjukhus ligger for ovrigt mitt i ingenstans, i djungeln.
Han och hans vanner tog i alla fall med oss ut for att jaga kuskus, ett litet nattaktivt tradlevande pungdjur, lika stort som en katt. Dessa jagas med luftgevar, da krutvapen ar olagliga har. Vi borjade med att aka ivag med motorcykel och sedan ga och lysa med ficklampa efter dem. Pa det stalle vi nu letade hade det tydligen ocksa redan tagit sig till utsidan, sudah keluar. Detta pga att de inte gillade regnet. Vi bestamde oss for att ta oss tillbaka till sjukhuset och sedan ta oss till den sodra delen av Soepiori med lastbil. Lampligt nog fick vi skjuts av polisens lastbil tillbaka till motorcyklarna.
Tva man pa lastbilstaket med en stralkastare och sedan ett gang i lastbilen med ficklampor tog vi oss ut pa vagarna. Efter ett tag sag vi den forsta kuskusen. Jag och Sebastian holl oss i bakgrunden for att iakta hur det gick till, 10 minuter senare var den forsta kuskusen tagen. Den andra kuskusen fanns langra in i skogen, och vi holl pa ett bra tag for att fa ner den fran traden. Jag fick skjuta det sista skottet, vilket kandes riktigt bra. Aven Sebastian fick skjuta en kuskus, men denna kom olyckligtvis undan da den klattrade upp for ett trad och forsvann upp i bergen.
Vi kom hem klockan fyra pa morgonen, riktigt trotta och slitna. Nagra fa timmars somn och sedan upp for att avnjuta kuskusen som Aris fru tillagat med chili och nagot annat som gjorde kuskusen riktigt god, formodligen en av de godaste frukostar jag nagonsin atit.
Nyfikna och aven blyga barn finns det gott om.
Sebastian pa G ut for att fiska.
Lite bilder pa Sebastian och dottrarna i en familj som vi sov hos en natt. Sebastian kande dem sedan tidigare och forra aret bodde de i ett hus pa stranden, nu fanns det inte langre da en tsunami forstorde det.
Ode o kalsongerna hanger fortfarande med.
Det har fotot skulle jag egentligen aldrig lagga ut, for jag ser ut som en pakord gurka nar jag ler. Men det har ar sa mycket akta gladje att jag faktiskt maste lagga ut bilden.
Det finns inte bara vildsvin har, det finns aven stadssvin. Dessa grisar gar runt losa mitt i Kota Biak, vilket kanske inte kanns helt sakert.
Hejsan Jonny!!
Skönt att se att du (ni) mår bra!! Det är verkligen fina och intressanta bilder du lägger ut. Ni ser ut att trivas som fiskarna i vattnet!! Inte snällt att lägga ormarna i petflaskor 👿
Vattenfallet såg härligt ut!!
Synd att det inte blev nåt vildsvin, men du kan få komma hem till oss o jaga grävling (Victor såg en igår natt på våran baksida) 😆
Du har fått så mycket hår på huvudet o ansiktet, lite olik dig
Du får se till att sluta med ”giftet”:twisted: när du kommer hem,) då kommer du att gå upp till din normala vikt, (så jag känner igen dig)
Förresten hur ser en påkörd gurka ut egentligen??!!??
Och du, såg ingen hjälm på dig när du körde mc 😕
Ska bli härligt när du kommer hem igen 😛
Ta hand om dig o tusen kramar <3<3<3<3<3
Hej Jonny.
sudah keluar – till utsidan. Utsidan av vadå? Saya tidak bisa bahasa indonesia.
Var i Bali är ni nu? Ganska skönt med lite faciliteter igen, föreställer jag mig.
Ha det fortsatt fint den sista tiden och räkna med att du förmodligen måste träffa mig för en middag/intervju så småning om. (Du har väl så många som vill prata med dig nu att du kommer flänga runt som en föreläsare i stugorna, käka småkakor och kurtisera fruntimmer.)
Välkommen till Swedia.
Anders.
Hej Anders!
Direkt oversatt blir det allready to outside, eller allready exit, eller redan till utsidan…du forstar. Indonesiskan ar ett sa sjukt forenklat sprak sa det ar svart att gora en bra oversattning av det. Men de menade att de har tagit sig till nagon annan plats an den vi var pa.
Vi ar annu inte i Bali, fortfarande Biak, Papua. Men vi aker i morgonbitti och kommer aka till Kuta, for vi behover massage och vi behover lara oss att dricka alkohol igen. Om vi stannar dar hela den sista tiden vet jag inte, jag formodar att vi kommer trottna lite pa det stallet.
Jag har redan raknat med att traffa dig, jag har med mig nagra pasar kopiko-kaffe som jag tankte att du formodligen ville ta del av. Sa en middag/intervju blir det!
Vi ses snart!
Hej morsan yrboll!
Om du laser texten sa star det ju att det ar lokalbefolkningen som lagger dem i flaskor, och inte vi 😉
Gravlingar ar ju fina djur, var glad att ni har en san pa baksidan!
Jag har klippt till mustagen och ska raka huvudet i dagarna ar det tankt, sa du kommer kanna igen mig nar jag kommer hem. Kanske ar det min forlust av kroppsvikt som kommer gora att du inte kanner igen mig 🙂 Min normala vikt ar den vikt jag har nu, den jag hade innan jag akte var fetvikt, pa gransen till tjockis.
Jag hade hjalm ibland, men det fanns inget spanne pa den sa den hade inte hjalpt nagonting anda. Och nu har jag ju overlevt, sa var glad horrudu. Forresten sa maste det ju alltid finnas lite risker i det man gor, var ska annars spanningen komma ifran?
Kommer hem om mindre an tre veckor, sa vi ses snart!
PUSS
Hej jonny! nu kommenterar ja! 🙂
längtar tills du kommer hem! då får du ta och komma hit å dricka kaffe och berätta allt! kramis!
hejhej kusin!
Vi blev lite oroliga för dej här hemma när farmor å farfar berättade att du skulle resa iväg ut i djungeln osv, men ni verkar ju klara er ganska bra ser det ut som! 🙂
Grymma bilder å berättelser! Fattar inte hur ni vågar, men riktigt roligt att se när nån lever sin dröm fullt ut!
Take care den sista tiden nu! 🙂
Tjena!!
Ser inte ut att gå någon nöd på er, antar att ni har det underbart.
Måste ha varit en grym utmaning att inte veta om man har mat för dagen eller inte.
Har varit roligt att följa er på er resa, grymma bilder som du lagt ut.
gött mos joppa!!
Och du, ser att alla undrar när du ska hem. skit i det… det ä rkallt här, det är skitdyrt och tror mig, man har inte en krona kvar att leva av… så om jag vore dig så skulle jag stanna kvar på bali å sälja stjärt bakom närmsta bodega 😉
puss
Jonny!
Alltid lika kul att läsa dina blogginlägg. Här sitter man med + 10 grader o e skitnöjd för nu kommer våren och med det snart sommaren. Då Svea är som bäst. Där sitter du med säkert + 35 grader och är påväg emot resans slut. Du på en Ö i indonesien, Bali. Jag kanske får åka båt om 2 veckor till en öde Ö i Gävles skärgård, Röman. Jag får äta macka, gröt och ägg med kaviar till frulle och du får äta världens godaste katt/råtta… va de nu var Kuskus? Snacka om olika liv! Ska se om det finns något för dig på fabriken lagom tills att du kommer hem, känns bra att jobba där nu och med dem extra 50% påslag på timlönen så e de ännu mer tacksamt…
Har ju inte så mycket frågor, vet ju att du tar hand om dig och att du kan det mesta om det mesta. Säger ändå att jag hoppas att du har skitkul den sista perioden och att du kmr hem med ännu fler fina bilder och att du njuuuuter sista tiden. Här är det same same, ganska tråkigt med andra ord. Dem funderar på att bygga ett nytt IKEA som ska bli Sveriges största, Gefleortens mejeri finns kvar, någon Elin som visst ska va Tigers fru ska visst vara här på besök hos landshövdingen ( som e hennes mor), bensinpriset var uppe i 13.24 kr imorse när jag cyklade hem ifrån nattens jobb… haha jag skriver ju inget kul alls. Men en update som menar på att på 6 månader så har du inte missat ngt typ. Jag vill också resa. Det är planen runt jul, 2 år sedan Australien tiden… får nippran!!!
Ha det bäst, skitkul att prata med dig sist vännen!
Ha det så jävla toppen och massor av kramar till dig! =) // Ems
ps… ni ser för jävliga ut på bilderna med det där röda tjaffset i mun, ser ut som kannibaler..är ni det? och sen tkr jag att bilden när du ler som en lycklig somalier på Buffé är så verklig, riktigt fin! sann lycka som du skrev!..ds…
Finner inga ord, vill bara visa lite uppskattning genom att kommentera =)
Tack för att du visar din uppskattning Anton, det gör oss uppriktigt glada att få positiv respons.
Vad gäller öde ön så läste vi inte på någonting, vi bar bara med oss det vi tidigare hade i bagaget. Om det hade varit en planerad resa så skulle vi förmodligen ha läst på en del, men i detta fall blev det en impulsgrej och vi hann knappt berätta för våra nära och kära att vi åkte ut. Vi kommer göra en liknande grej snart, men istället för 23 dagar kommer vi denna gång spendera 40 dagar på en annan ö.