Efter en natt i Jakarta dar nagon islamsk hogtid holl oss vakna en hel natt tog vi oss till ett litet hotell i Balikpapan pa Borneo. Dar var det istallet jetlag och motorfordon som forstorde var somn. Under vara tva dagar i Balikpapan traffade vi en gastvanlig familj som vi nu nar vi har atervant till Balikpapan bor hos.
Fran Balikpapan tog vi en buss till Bontang. I Bontang tog en valdigt konstig gubbe och en valdigt marklig grabb oss till ett hotell pa deras motorcyklar. Jag fick aka med grabben och detta holl pa att sluta med en krash. Om jag ska uttrycka mig hart sa skulle jag kalla honom utvecklingsstord. Dessa tva herrar lovade att plocka upp oss klockan 04:10 morgonen efter. 4 timmar senare star gubben utanfor dorren, men grabben syns inte till. Tydligen lag han hemma och sov fortfarande. Gubben skjutsade oss istallet en och en till platsen dar bussen vidare skulle avga ifran, jag forst. Nar cirka 15 minuter hade gatt och staden forsvann bakom mig, vaglyktorna slutade lysa och gubbens hjalm flog av och nastan knockade mig borjade jag fundera pa om jag skulle bli ranad eller liknande. Men ingen fara pa taket, gubben lyckades fa fram bade mig och Sebastian. Dock fanns ingen buss dar. Istallet hoppade vi in i en av alla bilar som kor manniskor kors och tvars genom Borneo. 14 timmar senare var vi framme vid Sungai Kelai.
Meningen var att vi skulle aka upp med ”mannen i den gula trojan”, samma man som korde upp oss forra aret. Men tyvarr visade det sig att denna man hade flyttat till Banjarmasin och lamnat huset till salu. Vi funderade lite pa att kopa det, 8000 kronor kanns overkomligt.
Istallet traffade vi lampligt nog pa Palakai, hovdingen i djungelbyn, strax efter att vi fatt veta att ”mannen i den gula trojan” hade flyttat. Dagen efter gjorde vi honom sallskap upp for Kelai. En resa som mest inneholl regn och en poncho for 500 kronor som slappte igenom for mycket vatten.
Innan regnet foll hann i alla fall Palakai fa syn pa ett vildsvin. Detta vildsvin skot han forst med ett hemmagjort gevar och avslutade det hela med att sticka det med spjutet. Sebastian funderade ett tag pa att hoppa i vattnet och ta vildsvinet med sin kniv. Valdigt synd att det inte hande, det hade blivit en bra bild.
