Taman Negara – i bilder och text

Taman Negara, Malaysia.

Jag vill borja med att tacka alla som kommenterar och tycker att det jag skriver ar vart att lasa, det blir sa mycker roligare att skriva och dela med mig av mina ord nar jag vet att det uppskattas av folk. Tack!

For att fortsatta min historia om hala klinkersplattor och flipflop utan halkskydd borjar jag med att beklaga min stackars kropp.

Nar jag och min nya van Leon fran Holland kom till platsen dar baten avgar till Taman Negara, hande nagot som kunde ha gatt ganska illa. Det regnade en del och det var halt, jag gick forsiktigt med gardagens handelse i bakhuvudet. Tyvarr fangade nagot min uppmarksamhet i nagra sekunder nar vi var pa vag ner for trappan som leder till batbryggan. Jag halkar, svar och spottar, tar mig upp och borjar kanna efter hur jag blev skadad. Huvudet fick en small, men klarade sig valdigt bra. Ryggen borjade gora ont efter ett tag. Men det var min armbage som tog den storsta smallen. Nar jag kanner pa min armbage nu, kan jag kanna en liten skal dar det en gang i tiden var ben. Nu ar det sondersmulat ben jag kanner. Konstigt nog sa har jag inte sa ont langre, och detta stoppade mig inte fran att dra ut pa trekking. Hur som helst morsan och papi, jag mar bra!

Taman Negara, eller Kuala Tahan som stallet man bor i heter, var storre an jag forvantade mig, och det fanns tyvarr internet har. Dock har jag varit duktig och hallt mig borta i fem dagar. Jag valde sa klart det guest house som ligger langst bort fran allt, och nu gillar jag den chicken curry som kvinnan dar gor sa mycket att jag inte kan flytta. Dessutom sa ar det ratt skont att vara mitt i ingenstans, lite jobbigt att jag maste bestiga ett berg for att komma till en affar.

Forsta dagen gick jag ut pa en night walk med guide och 13 andra personer, vilket var riktigt vardelost, men jag hade inte forvantat mig mer heller. Dagen efter gick jag och NAGRA fran samma guest house ut pa en vandrig som rakade bli 6 timmar lang och svettig. Leon ar 49 ar gammal och pallade inte riktigt, hans kna sa ifran och lite sant. En tjej skulle till Cameron Highlands och det svenska paret gillade inte riktigt det som regnskogen erbjod, kanske att killen gjorde det, men han hade en tjej som bestamde.

Med andra ord fick jag inte med mig nagon av dessa pa mitt nasta projekt, att ta mig till ett gomstalle, 12 kilometers vandring och sedan spendera natten dar for att forsoka fa syn pa djur som kommer till den lilla saltrika vattenpol som finns dar. 12 kilometer ar ju ingenting tankte jag, och det skulle ta 5 timmar laste jag nagonstans, inga problem alls. Jag var fortfarande trott i benen efter den forsta dagens vandring, men det tankte jag inte sa mycket pa. Jag borjade min vandring runt 11:00 pa morgonen, och den forsta timmen var helt okej, den andra ocksa. Sedan slutade stigen vara nagorlunda mansklig, allt som fanns var upp och nedforsbackar som uppkommit till foljd av backarna som runnit och gropt ur bergen i miljoner ar. Jag kampade sa sjukt hart, min kropp har formodligen aldrig jobbat sa hart i hela sitt liv. Nu tanker kanske manga att det later varre an vad det ar, men da har ni formodligen aldrig vandrat i 99% luftfuktighet och 30 graders varme.

30 blodiglar och 3 skavsar senare var jag framme, ingen annan var dar. Efter nagon timme kom ett norskt par, sedan en kanadensare och en hollandare. Vi hade trevligt, kollade efter djur och viskade ibland nagot till varandra. Tyvarr kom det aldrig nagra andra djur an ekorrar och faglar, men det var vart allt anda. For pa vagen dit sag jag MUSHJORT, ORM, SKORPION, INSEKTER, apor och SANT HAR. Sa HAR ser jag ut nar jag lycklig och trott har bestigit en ”bukit”, som oversatts till ”kulle”, men jag lovar att det fan ar ett berg! For att ta mig tillbaka till byn fuskade jag, vandrade 1 timme till floden och vantade 2 timmar dar tills en bat kom och plockade upp mig, kanadensaren och hollandaren, jag skulle aldrig klara av att ga tillbaka, aldrig.

Nu ar jag helt och totalt slut i kroppen, skador, vark och traningsverk slass om att plaga min kropp. Det basta av allt ar att jag njuter av det.

Bjuder pa nagra fler bilder har: MANETER och KORALLER fran Aquaria KLCC. Sist men inte minst, sa HAR sag min nyarsafton ut. Gott nytt ar!

Och till de enstaka trottnackar som laser har: klicka pa de blaa, understrykna och stora bokstaverna, sa dyker det upp bilder! 😉 Tyvarr blev de flesta bilderna i djungeln inte sa bra, mest for att jag var trott och inte orkade anstranga mig nar jag tog dem, och aven for att det ar sa morkt dar nere och for att jag inte har nagot stativ.