Den har pojken kan uppskattningsvis ha varit runt 8 ar. Han ar fran Burma och jobbar vad jag kunde forsta de flesta av sina dagar pa en bat som tar folk fran Thailand till Burma. Han sprang fram och tillbaka med alla pass och gjorde sant som ett barn inte alls ska behova gora. Men sa ar detta inte Sverige och det ar sa har folk maste leva for att kunna overleva.
I Burma mottes jag av en kille som skulle agera ”guide” at mig under min vistelse i Burma. Regeringen i Burma har en del konstiga ideer for sig. Till exempel fick jag veta att det var strangt forbjudet att fotografera poliser, militarer, immigrationskontor osv. Den lilla staden jag hamnade i hade inte mycket att erbjuda, forutom ett stort kasino som fanns pa en o precis i narheten, kasino-on. Nar man anlander till Burma och far sitt visa maste man betala med en 10 dollarsedel, som absolut maste vara i nyskick, en skrynklig sedel ar ingenting vart. En tjej som akte i samma bat som jag hade rakat knola sin lite och en ”guide” sag det och blev helt forstord och plattade direkt ut den. Det basta med Burma var hur som helst dessa varelser som bilden visar, ett gang delfiner. En Burmes berattade att det innan Tsunamin fanns ”to many” av dem, men efter tsunamin hade det andrats. Lika sa fanns det for manga mopeder och muslimer, och killen som berattade detta var muslim.
Samma dag som jag akte over till Burma bestamde jag mig for att ta bussen till Phuket for att sedan ta en bat till Phi phi dar jag nu befinner mig. Jag kande igen den har mannen fran passkontrollen jag varit i tidigare under dagen, jag minns att jag tankte att han var fran Danmark pga hans troja. Han befann sig hur som helst pa bussen och satt bakom mig. Vid denna tidpunkt hade jag i princip inte pratat svenska pa 3-4 veckor och nar man bara pratar engelska borjar man snabbare an man anar att tanka pa engelska. Nar bussen hade ett uppehall nagonstans stod jag och forsokte prata tatueringar med en munk som skulle till Indien och sedan till USA. Mannen i fraga kom fram och vi borjade prata, efter ett tag fragade munken var jag kom ifran och nar jag sa ”Sweden” sa mannen pa en jakligt bred goteborska ”jasa du ar fran Sveeerige”. Han hette Per och bodde i Ratchaburi tillsammans med sin Thailandska fru och deras barn, de hade en affar och odlade aven massa olika frunkter och gronsaker som de salde vidare. Det kandes konstigt att prata svenska igen.
Vi bestamde oss for att dela en taxi till Chalong i Phuket, batarna lamnar hamnen inte allt for langt darifran sa det passade mig och han hade manga vanner dar. Vi gick runt till de flesta barer, restauranger och aven nagon salong och halsade pa hans vanner.
Vi gick till den har mannens lilla restaurant och drack nagra ol och gintonic. Han var ocksa svensk och hade bott i Thailand i 15 ar. Senare fortsatte vi ut och besokte andra stallen dar det serverades alkohol. Per, som ”dansken” hette ville till nagot stalle som lag ratt langt bort sa jag och mannen pa fotot fortsatte vidare tillsammans. Han berattade en hel del matnyttigt och vi hade manga asikter och tankar som stamde overens med varandra.
Men nar nagon ser den har mysfarbrorn kan de inte ens ana vad han har varit med om i sitt liv, hans ansikte ar alltid fyllt av ett leende. Men under den dar ytan doljer sig ett morker som ibland gor sig ihagkommen. Den har vanliga mannen har varit sniperskytt, han deltog i kriget som fordes i det forna Jugoslavien pa 90-talet. Dar skot han 48 personer, 48 liv. Han ville inte prata sa mycket om det, och det forstar jag.
Nar jag var tillrakligt full gick jag hem till mitt hotell som bara lag 50 meter bort, jag somnade ratt snart. Efter nagra timmar vaknade jag och var fruktansvart pissnodig och fortfarande full, och valdigt yrvaken. Jag gick upp och rummet var i totalt morker, jag fumlade runt och visste knappt vart jag var eftersom jag bara hade spenderat nagra minuter i rummet nar det var ljust. Jag holl pa att pissa ner mig sa i mitt forvirrade tillstand bestamde jag mig for att toaletten var framfor mig i ett horn, jag pissade och kande hur det blev blott om mina fotter, men jag brydde mig inte for jag var pissnodig, full och forvirrad. Jag gick och la mig igen, somnade och sov. Nar jag vaknade dagen efter kom minnet krypande tillbaka, hade jag verkligen pissat pa golvet? Mycket riktigt fanns en fin pol i ett horn av rummet, det hade varit helt ratt stalle om det inte vore for att det var en vagg emellan toaletten och mitt horn. Jag stadade efter mig.
Nu ar jag pa Phi phi Island, det vacker en del minnen da jag var har forra gangen jag besokte Thailand, och da var jag inte har ensam.
Senare i dag kommer Jonas Bratt och hans vanner hit, han tranar mma och thaiboxning i Phuket i vanliga fall men kommer hit for att festa loss i kvall da det ar fullmane. Sa i kvall blir det fest med ett gang kampsportare, och forhoppningsvis kommer i alla fall Jonas ga upp i ringen pa Reggae bar och fightas. Det ar en bar som har en boxningsring dar kunderna far ga upp och slass mot varandra, bada far en gratis bucket (en hink med sprit, mamma och pappa). Vadret ar dock inte helt okej, det regnar just nu lite grann, men det spelar inte sa stor roll for jag har en jakligt bra bok att lasa. Jag har tyvarr tappat en hel del av min bruna branna eftersom jag har varit i stader i nastan en vecka.
Hej da dagboken!
