Roman, grabben fran Schweiz har akt hem. Vi hittade ett av de sista paradisen som fortfarande inte ar helt overexploaterat, on Koh Payam. Tyvarr fick Roman bara njuta av den ett dygn, men han var glad anda.
Jag bodde pa ons langsta strand som var 2 kilometer, stranden ligger i vast sa solnedgangen och ibland mannedgangen sker har. Efter stranden ligger sma mysiga bungalowanlaggningar och nagra enklare barer. El finns normalt bara mellan 18:00 och midnatt, ibland kortare.
Jag hangde ratt mycket med den har mannen, Tim. Han har en liten nyoppnad bar utanfor hotellet dar jag bodde. Han ar en av de skonaste manniskorna jag nagonsin traffat, om det ar pga allt gras han roker eller om han bara ar sa vet jag inte. Han verkar inte helt tappad heller, da han pratar thai, engelska, tyska, swiss-tyska och franska.
Vi var ute och fiskade, jag, Roman, Tim, en thaikille till och en ratt dryg snubbe fran tyskland. Vi hade ingen direkt fiskelycka, sa till slut akte vi till en fiskebat och kopte flera kilo fisk, rakor och blackfisk, vilket senare blev en bbq vid Tims bar. Smakade helt arligt inte sa bra, men jag gillar inte heller sant dar sa mycket.
Havsornar ar vanligt pa Koh Payam, jag fick aven se hornbills och en liten varan. Tyvarr blev bilden pa hornbillfageln riktigt dalig och varanen var for snabb for mig.
En uppdatering angaende batresan fran Koh Tao till fastlandet, jag klarade mig utan att bli sjosjuk tack vare min van Postafen. Det var valdigt manga som spydde och madde daligt, men jag koncentrerade mig pa tvn och somnade till slut.
Nu ar jag i Ranong, en stad som inte har mycket att erbjuda oss turister och just darfor finns det inte nagra sanna har heller. De flesta som kommer hit gor det for att de ska gora ett visa run till Burma. Jag och Roman sov har en natt innan vi akte till Koh Payam, och da var vi i nagot Burmesiskt kvarter fullt av karaokehak och biljardhak, vi var de enda vita dar och faktiskt sa var det ratt nice, aven om ingen fattade vad vi sa.
MAT!
