Det finns mycket har i varlden som manniskor har asikter om, vad som ar ratt och vad som ar fel. Tuppfaktning hor helt klart till det som ar fel, enligt mig och enligt manga andra. Hur fel vi an tycker att det ar, sa pagar det dagligen i stora delar av varlden. Manniskorna som arrangerar detta och som tycker att detta ar ratt at formodligen lika manga som oss manniskor som anser att det ar fel. Sa vad ar egentligen ratt och vad ar fel?
Utanfor kustbyn Lovina som ligger i norra Bali finns ett berg. Pa detta berg en bit in i skogen samlas manniskor for att satsa pengar pa tuppar som med hjalp av en kniv har ihjal varandra. Tragiskt kanske, men samtidigt fascinerande pa nagot satt.
Stamningen ar lugn nar vi anlander, folk sitter och dricker kaffe och liknande, de smapratar och skrattar. Efter ett tag satter allt igang, manniskorna som tidigare satt lugnt och drack sitt kaffe samlas pa den uppsopade platsen dar tupparna senare ska slass. I en ring ser manniskorna pa medans tre till fyra manniskor visar upp tupparna som i dag har blivit utvalda till att ga en match. Stamningen ar fortfarande ganska lugn, men bryter sa snart den forsta matchen ska satta igang ut i nagonting annat. Manniskor skriker, hejar, viftar, pekar och massa annat. Nagra manniskor som formodligen agerade ordningsvakter far halla folkmassan borta fran ytan dar tupparna snart ska ha ihjal varandra. Konstigt nog sa lattar stamningen sa fort matchen borjar, det enda som marks ar trangseln, alla vill se.
Det kan sluta pa olika satt. En tupp kan do, en tupp kan springa bort fran planen innan matchen ens har borjat, en tupp kan ge upp och sa vidare. Den forsta matchen gav den ena tuppen upp, vande ryggen och ville inte slass. Den andra matchen borjade inte ens, for den ena tuppen sprang ivag. Den sista matchen slutade snabbt med att den ena tuppen foll ner dod pa marken.
Hur det an ar, sa gar inte tupparnas liv till spillo. De som dor eller inte anses kunna raddas blir slaktade pa plats, sedan gar det att kopa dem for en billig slant. Och hur illa det har an kan tankas vara, sa lever formodligen de har tupparna ett mycket battre liv an alla de genmanipulerade slaktkycklingar som pa 10 veckor vaxer upp till atbar storlek och darefter blir slaktade. Det ligger anda i dessa tuppars natur att slass, det ar vad de gor.
Skumma människor som håller på med sånt där. Var du med och satsade några pengar? 🙄
Rätt och fel är egentligen bara vanor. Eftersom vanor oftast är ovanor och förnekelser är en vana, så är medvetenheten ang. ”bara” rätt och fel, inget som man kan klura ut på en natt eller två.
Boktips; Don Miguel Ruiz – The four agreements (på svenska; fyra grundstenar till ett bättre liv)
Människor tenderar ganska ofta att ”kasta bäver i trähus”. Hyckleri, missbruk, vanor (ovanor) accepterad pga. lathet och fruktan.
Om man har en åsikt, sitt inte bara och klaga. Agera därefter också (vilket alla själv bestämmer i vilken grad de vill och kan)!
Du får ursäktao m du finner min kommentar luddig, men det jag främst ville ha sagt var:
Du är vacker när du ler.
Neeee det här var jobbigt att se, sättet man ser på djur i många länder e ju skrämmande. Jag hade nog aldrig kunnat sitta där och kika utan att känna hat emot dem som gör såhär med tupparna…
Sätta en kniv på dem för att se vem som kan döda först, jag vet inte om jag tycker att det är särskilt okej även om man jämför med kycklingar härhemma som får trängas på små utrymmen för att sen bli vår mat på bordet. Visst kanske dem får lida kortare där på Bali, säkert så är kycklingarna som e manipulerade och trängs härhemma på sjukt liten yta väldigt stressade tills dem dör med… Nej jag kan fan inte komma på ett slutgiltigt svar. Mer än att fruktansvärt att se, lika fruktansvärt som det är att se dokumentärer på tv om hur dem manipulerar och hur dem låter kycklingar o djur leva sista tiden för att vi ska få mat på bordet…
Jag antar att det är jobbigt att se verkligheten. Man ser ju oftast bara kycklingen i påsen som man sen tillagar, många tänker säkert inte längre.
Många tänker säkert också bara på pris och inte på hur djuren haft det innan slakt. En sak är säker, det gör ont i hjärtat att se detta som du skrev om. Det är samtidigt jobbigt att möta verkligheten som du skriver!
Ha en fortsatt toppenresa nu Jonny! Alltid lika kul att läsa dina skildringar, nästan som att läsa något reportage ur DN el liknande…. Mitt i naturen- ett av dem enda programmen som man fick se när man var liten för pappa min haha! -”…För där lärde man sig något viktigt…”
Bamsekramar till dig! Vi ses snart =)
Har följt din blogg nu sen du åkte, shit asså vilka upplevelser. Är ju en gnutta avundsjuk 😉 men jag beundrar dig verkligen som gjort detta. Vet inte ens om jag sj skulle våga det. Skiit bra blogg och häftigt att kunna följa dig under din resa, och få se lite av det du upplever irl på bild 🙂 . Jag önskar dig en fortsatt underbar resa och hoppas du gör några fler inlägg. Ha det gott nu. // J
Vilka fantastiska bilder, återigen! Vilka underbara porträtt.. Så himla fint att se! Men bilden när din kompis har råttan som huvudkudde är grotesk!
😉
Patetiska moralrelativister. Få saker är så fegt som att inte våga säga ”det här är fel” eftersom man är rädd för att stöta sig med någon och istället gömma sig bakom skölden av ”vad är rätt och vad är fel?”.
Pretentiösa är ni också. Usch.
Trevligt att du kommenterade Viktor.
Jag anser att det ar fel, men jag accepterar att folk tycker att det ar ratt. Jag ar inte radd for att stota mig med nagon. Jag har och kommer alltid skriva det som flyter ut fran mina fingrar, hur mycket det an stoter manniskor. ”vad ar egentligen ratt och vad ar fel”, skrev jag for att fa folk att fundera.
Forklara garna vad du anser ar pretentiost?
Allt val!
Vilken fantastisk blogg du har! Jag är lite kär i dig. Och jag är tjej till och med. 😀
Du gjorde min dag! Tack! 🙂
Jag är inte ens lite kär i dig men du gör det du drömmer om och det är alltid beundransvärt och vackert att se:)