Sungai Kelai Del 2.

Efter tva natter i djungelbyn fragade Panjang om vi ville folja med honom och Ipin ut i djungeln i 3 veckor. Dessa kamrater lever pa att leta efter guld, och pga att den stora floden vid denna tid ar fylld med grumligt vatten letar de efter smafloderna dar vattnet fortfarande ar klart. Vi tankte inte utan svarade bara ja.

For att komma till just denna plats i djungeln akte vi forst bat i 15 minuter och vandrade sedan upp for en liten flod i cirka 1 timme. Denna vandring skulle ha varit mycket bekvamare om jag inte hade kopt mina nya kangor. Ett par Altbergs jungle boots, med micro lite grip-sula. Visste jag hade det oversattes till mikrolite grepp sa skulle jag ha valt ett par andra kangor. Till foljd av dessa kangor var jag manga ganger tvungen att krypa over stenar och stockar for att inte ramla och sla ihjal mig. Men annars sa ar kangorna bekvama.

Detta ar platsen och manniskorna vi spenderade 20 dagar tillsammans med.

Vi lagade mat under ett nerfallet trad och sov under en bit plast. Nar vi kom hit slog vi upp vara nya fina hangmattor, kombinerat med myggnat och regnskydd. Vi har varit valdigt stolta over dessa mattor (precis som jag var stolt over mina kangor) och kande oss valdigt nojda nar de var uppsatta. Nar det en timme senare borjade regna rikligt och hangmattorna forvandlades till regnsamlare kandes det inte langre lika roligt. Istallet spenderade vi en natt under tradet, for att dagen efter hanga upp mattorna under plasten.

Vi fordrev kvallarna med att lara oss allt fran Indonesiska till kinesiska kortspel. Tillbaka gav vi ba ba vita lamm och vandtia. Dessutom spelade vi munspel, blev spadda i bade drommar och i hander. Bland annat fick vi veta att Sebastian far gifta sig en gang och att bara hans hogra fot duger till att leta guld, och att jag far gifta mig tva ganger och att endast min vanstra hand duger till att leta efter guld eller att ta hand om pengar.

Allt ar storre i djungeln. Traden, bladen, myrorna, allt. Det finns myror som ar stora som balgetingar, och jag sag till och med en simma som en manniska en gang.

Anledningen till var avhysning. Guldet. Vi spenderade inte sa mycket tid i vattnet. Den storsta anledningen till detta var att det har, till skillnad mot den stora floden, var riktigt svart att hitta guld. Istallet ar bitarna man kan hitta mycket storre. Vi lat istallet grabbarna som kunde sin sak leta sjalva.

Efter att Panjang och Sebastian en natt varit ute pa jakt och jag och Ipin stannade i lagret kom Sebastian och Panjang tillbaka. I sina hander hade Sebastian denna orm, och fran hans hand rann det blod. Sebastian kom fram till mig med lite skrack i ogonen och fragade ”ar den har ormen giftig”. Som den vardande person jag ar far jag snabbt fram ett lugnande svar om att den ar giftig men att det inte ar nagon storre fara. For att halla en ormbiten person lugn ar nagot av det viktigaste nar detta hant. Egentligen blev jag skapligt orolig. Inte for att dessa ormar ar dodligt giftiga, men det ar inte alls bra att bli biten langt fran sjukhus och mediciner. Som tur ar var detta bara ett skamt, och nagot bett hade aldrig blivit utdelat.

Den sanna historien var att denna orm hade kommit simmandes mot Sebastian och Panjang, varpa Panjang i ren panik slog sitt spjut i huvudet pa den. Skinnet tog Sebastian reda pa och vardar det fortfarande som sitt barn.

5 dagar av 20 spenderade jag mestadels i liggande och sittande position. Anledningen till detta var min mage som tydligen inte klarade av att dricka vattnet direkt fran floden. Jag lag forst nagra dagar for att jag inte ville anstranga mig och forlora mer vatska, och lite mer an ett dygn i skapligt hog feber.

En morgon vaknade jag som alla jag gor varje morgon. Skillnaden just denna morgon var att en obehaglig kanska infann sig i mina kalsonger. Efter lite betanketid kom jag fram till att jag hade skitit pa mig och detta erkande jag direkt for Sebastian som lag bredvid.

En annan morgon fick jag kvickt jogga ner for kokstradet mot vattnet for att gora mina behov. Nar jag satt dar pa en liten stock och klamde kom en jagande punan forbi. Istallet for att vanta runt hornet stallde han sig framfor mig. Jag fick ur mig en fraga om det var fler manniskor pa vag. Han svarade lugnt att det var det minnsan, och sedan fragade han om var vi sov. Jag pekade upp mot lagret och han nickade mot mig och gick vidare. Manniskor ar mer oppna har.

Min klena mage ar inte det enda som drabbat mig. En dag nar Ipin hade akt tillbaka till byn och Sebastian var uppe i skogen och jagade beslutade Panjang och jag oss for att laga lite kura-kura. Kura-kura betyder skoldpadda, men ar sago blandat med socker, format till sma bollar som ser ut som sma sma skoldpaddsagg.

Nar man tillagar detta varmer man vatten som man haller ner kura-kuran i och sedan later man detta sjuda over elden. Nar vi satt dar framfor elden och kura-kuran puttrade smallde det plotsligt till. Smallen var sa hog att Sebastian som var uppe i skogen trodde att det var en punan som hade skjutit ett vildsvin. I verkligheten var det kastrullen som smallde da locket satt for hart. Chockad och tackta av kura-kura tittar jag och Panjang pa varandra och undrar vad som egentligen har hant. Jag som var febrig och frysen hade som tur var en troja pa mig sa jag brande mig bara i ansiktet och i harbotten. Panjang daremot brande bade ben, armar och brost.

Med oss till denna lagerplats i djungeln hade vi mest ris och nudlar, men alla vet att man inte klarar sig utan protein.

Sebastian forsokte lite hardare an jag nar det kommer till att fanga ett vildsvin. Mest for att jag var sangliggande nar det blev ont om rattigelkottar. Jag ska forsoka aterberatta hans historier.

De forsta forsoken var i form av sprattsnaror. I en av dessa sprattsnaror fastnade en gang ett vildsvin, men det lyckades slita sig.

Nar Sebastian en gang var uppe i djungeln ovanfor lagret och kollade snarorna vi alla hade gjort dar uppe fick han sallskap av nagon stor apa ovanfor i tradkronorna. Han blev nyfiken och foljde denna fran marken. Efter en bit horde han vad han trodde var fler apor pa andra sidan nagra trad. Smygande tog han sig fram med en fickkniv i handen. Nar endast tio meter aterstod klev han pa en kvist och ut bakom tradet for fyra vildsvin fram. Suggan och tva kultingar forsvann snabbt, men galten stallde sig med ansiktet mot honom. Morrande och grymtande stod dessa hjaltar sa har i nagra sekunder, sedan forsvann aven galten och kvar stod en adrenalinfylld Sebastian. Denna handelse triggade igang honom i jakten pa ett vildsvin.

Denna dag slutade inte dar. Med vildsvinen i minnet tog sig Sebastian tillbaka till lagret och berattade vad som hade hant for oss andra. Nar han sitter dar under tradet med en kopp kaffe i handen (jag sjalv satt nere vid floden och gjorde mitt) kanner han nagonting som kryper innanfor byxorna. Sebastian tanker att det ar en myra och forsoker sla ihjal den. Nar den fortsatter krypa gor han en kraftanstrangning och forsoker krossa den igen. En minut senare kanner han hur det fortfarande kryper, och lyfter da upp byxbenet sa att krypet kan ta sig ut. Skrackfilmslikt far en forskrackt Sebastian se en spindel med ett benspann pa ca 10 cm krypa ur byxorna. Tydligen gav han ifran sig ett manligt skrik i detta ogonblick.

Senare samma dag tar sig Sebastian tillbaka till platsen for vildsvinskonfrontationen i hopp om att kunna doda ett med ett spjut. Nog far han se ett till vildsvin, men det kommer inte nara nog for att spjutet ska ha nagon verkan. Morkret faller och en besviken jagare forsoker ta sig tillbaka samma vag som han kom. Skillnaden nu ar att djungeln ser helt annorlunda ut i skenet av en ficklampa jamfort med hur den ser ut i dagsljus. Detta resulterar i att fel vag foljs och han hamnar vilse. Kunnig som han ar valjer Sebastian att folja en dalgang ner till ett vattendrag. I denna dalgang satter han handerna i fel hem, namligen ett eldmyrornas hem. Biten och vilsen fortsatter han ner och fastnar bland gamla kvistar och taggbuskar. Nar han tillslut hittar ner till vattnet valjer hans hjarna att tro att han befinner sig uppstroms i en liten flod som leder till den flod som vi bor i. Nar han nastan ar framme vid den Kelai kanner han igen sig och inser att han ar nedstroms i samma flod som vi bor efter. Val framme vid lagret satter sig Sebastian under kokstradet och berattar om sitt aventyr. I samma stund som detta sker ger han ifran sig annu ett manligt skrik. Detta till foljd av att en tusenfotig precis bet honom pa baksidan av laret. En lycklig och handelserik dag for Sebastian, precis som Panjang hade sagt da han spadde Sebastians drom pa morgonen.

Dagen efter letade sig Sebastian upp till samma stalle igen. Satte sig pa ett lampligt gomstalle precis vid vildsvinens stig. Dar satt han i nagra timmar och lockade pa vildsvinen genom att imitera en apa och kasta jord i marken. Detta lockar tydligen till sig vildsvinen da de tror att det ar frukt som faller ner fran traden nar aporna ater. Han bestammer sig for att istallet flytta sig tio meter bort och testa ett nytt stalle. Detta far han efter en liten stund angra da det kommer 12 vildsvin med jagande hundar i halarna och lampligt springer forbi hans forsta gomstalle.

Nagot vildsvin fick var hjalte dock aldrig sjalv doda.

Ata bor man, annars dor man. Och for att kunna ata maste man fixa mat. Som bekant finns det inte nagra kottdiskar i djungeln, man maste sjalv jaga. Vi jagade mest med luftgevar, snaror, kniv och spjut.
Vi at ganska mycket rattigelkottar, nagot djur som sag ut som en blandning mellan just en ratta och en igelkott. Dessa sma liv blev valdigt forvirrade av ficklampor och var darfor latta att ta med spjut. Dessutom fick vi erfara att groda smakar kyckling, fast den inte ar lika mor. Och smafaglar kan smaka fisk tydligen.

Meningen var att vi senare skulle ta oss ner for Kelai med en bambuflotte, denna plan krossades dock nar vi inte langre var valkomna i byn. Vi hade borjat bygga flotten och var halvfardiga vid tiden for var hemgang. Som kompensation beslutade vi oss for att i alla fall aka ner till byn med flotten som vi hastigt band ihop. Detta slutade dock tidigare an i byn da vi rakade aka pa en sten och flotten vek ihop sig pga den klena konstruktionen. Vi fick oss nagra harliga skratt och blota klader i alla fall. Tur nog hade vi lastat over vara behorigheter pa en bat lite tidigare, och kameran som var fastbunden pa flotten hann vi radda.