Jag ligger och äter lösviktsgodis i ett rum på ca 4 kvm någonstans i en stor jäkla stad, jag har faktiskt ingen som helst aning om vart jag är i staden. Jag kollade på en karta, men det var hopplöst för det finns så många gator att min känns obetydlig. Hotellet heter Bollywood Guest House, och namnet avslöjar att det är indier som driver stället. Verkar helt okej om man gillar snäva trappor som säkert dödar 4 personer i veckan, minimala rum utan fönster och nittiosängar som luktar lite kiss. Men jag klagar fan inte, jag har bott mycket värre, här finns ju till och med trådlöst internet som är gratis.
Resan hit var som ett skutt, en start och en landning och så var jag framme. Jag fick av någon anledning 90 dagars visum när jag kom, som jag har fattat det ska jag bara få 30 dagar. Kanske var det en kompensation för att killen som utfärdade det ville döda mig när mina händer kom innanför hans lilla bås, ”do what ever you want to do, but DON´T put your hands inside here PLEASE”, förlåt mig tröttnacke.
Området jag bor i är fullt av Indier, därför åt jag en Chicken Masala med ris direkt när jag kom, faktiskt en av de bästa måltiderna sedan jag kom hit. Gubben som ägde stället hade ett leende på läpparna som smittade av sig på alla människor i närheten, han såg nog lite ut som Josef Fares pappa, han som spelar pappan i ”Jalla Jalla”. Alltså hans utseende utan det där bryska, bara ett stort jäkla leende. Jag har en teori om varför det är så mycket indier här, inte bara pga att det finns så jäkla många indier, utan för att Malaysia och Indien var Brittiska kolonier och därför sökte sig indierna till Malaysia, precis som de har sökt sig till resten av alla de kolonier som Britterna hade.
I morgon funderar jag på att ta mig till Petrona Towers eller vad de kallas, två sjukt höga byggnader som är tvillingar. Jag måste ju ha ett foto av dem, det måste jag. Jag har även för mig att jag hört rykten om något akvarium här, kanske blir det ett besök där också. Nu när jag faktiskt kollade på kartan så upptäckte jag att det förmodligen inte är så långt till de där husen, det tackar min plånbok för.
