Life Won't Wait

Nu när du kanske ligger hemma i en soffa som kostade hela din månadslön, är trött efter jobbet du egentligen hatar och är mätt efter den dyra pizzan du åt kanske du ska tänka efter lite. Vi människor klagar över oss själva för mycket och för ofta, det är alltid synd om oss och allt är så orättvist. Antingen har vi inte pengar till att supa skallen av oss en lördagskväll, kanske kostade bilreparationen för mycket, vi kanske rent av inte hittar något att ha på oss, vi har ett tråkigt jobb eller kanske har vi tråkigt för att vi inte har något vettigt att göra.

Ta en titt på den här mannen. Jag har varit här i KL i två dagar, och varje gång jag har gått förbi det ställe som han ligger på har han legat där Han har haft sina kryckor i famnen och bara legat där, timme ut och timme in. Hans största problem är att överleva, att få mat i magen. Hur stora är våra bekymmer egentligen? Han får alltid mina småpengar när jag går förbi, han säger inte tack, eller tittar ens upp, men jag hoppas att det gör någon liten skillnad i alla fall.

I dag var det meningen att jag skulle gå till Petrona Towers, men jag vaknade vid 12:00 och var för trött för att orka ta mig dit. Istället utforskade jag min omgivning lite, hittade efter några om och men Golden State Cinemas och såg filmen Avatar i 3D. Att se en film i 3D är en upplevelse i sig, men det här var fan helt sjukt, färgerna och miljön alltså, jag fick rysningar och det kändes som att jag var där mitt bland alla i filmen. Sedan att storyn är helt fantastisk och skulle kunna vara en omgjord sann historia, för kolonisationen som har skett här på jorden i hundratals år har gått till på precis samma sätt och det var precis lika fel som i filmen. Jävla maktgalna och blinda människor!

Jag har förresten fått en beundrare också, alternativt så är jag i fruktansvärt stort behov av bekräftelse och inbillar mig saker. Hur som helst, Bollywood guest house drivs av indier och en av dessa män är en man som allt för ofta visar en tendens till att vara gay, små rörelser och ansiktsuttryck avslöjar honom. Denna man klär av mig med blicken när vi möts, antingen är det så, eller så inbillar jag mig som sagt, men jag är till 99% säker på att han vill ligga med mig. Jag satt nere och pratade med han och några till nyss och hans sätt att prata med mig är för trevligt för att vara riktigt. Dessutom tog han i mitt knä på ett sätt som ingen vanlig människa skulle göra när han reste sig från soffan för att passera mig som satt på en stol. Men vad fan, jag är en sucker för beundrare och uppmärksamhet så han får klä av mig hur mycket han vill med sin blick, och det gör inget om han ”råkar” ta i mitt knä, jag vill ju bara bli älskad av alla.

Jag ligger och äter lösviktsgodis i ett rum på ca 4 kvm någonstans i en stor jäkla stad, jag har faktiskt ingen som helst aning om vart jag är i staden. Jag kollade på en karta, men det var hopplöst för det finns så många gator att min känns obetydlig. Hotellet heter Bollywood Guest House, och namnet avslöjar att det är indier som driver stället. Verkar helt okej om man gillar snäva trappor som säkert dödar 4 personer i veckan, minimala rum utan fönster och nittiosängar som luktar lite kiss. Men jag klagar fan inte, jag har bott mycket värre, här finns ju till och med trådlöst internet som är gratis.

Resan hit var som ett skutt, en start och en landning och så var jag framme. Jag fick av någon anledning 90 dagars visum när jag kom, som jag har fattat det ska jag bara få 30 dagar. Kanske var det en kompensation för att killen som utfärdade det ville döda mig när mina händer kom innanför hans lilla bås, ”do what ever you want to do, but DON´T put your hands inside here PLEASE”, förlåt mig tröttnacke.

Området jag bor i är fullt av Indier, därför åt jag en Chicken Masala med ris direkt när jag kom, faktiskt en av de bästa måltiderna sedan jag kom hit. Gubben som ägde stället hade ett leende på läpparna som smittade av sig på alla människor i närheten, han såg nog lite ut som Josef Fares pappa, han som spelar pappan i ”Jalla Jalla”. Alltså hans utseende utan det där bryska, bara ett stort jäkla leende. Jag har en teori om varför det är så mycket indier här, inte bara pga att det finns så jäkla många indier, utan för att Malaysia och Indien var Brittiska kolonier och därför sökte sig indierna till Malaysia, precis som de har sökt sig till resten av alla de kolonier som Britterna hade.

I morgon funderar jag på att ta mig till Petrona Towers eller vad de kallas, två sjukt höga byggnader som är tvillingar. Jag måste ju ha ett foto av dem, det måste jag. Jag har även för mig att jag hört rykten om något akvarium här, kanske blir det ett besök där också. Nu när jag faktiskt kollade på kartan så upptäckte jag att det förmodligen inte är så långt till de där husen, det tackar min plånbok för.

I morgon klockan 13:30 flyger jag från Phuket till Kuala Lumpur, Malaysia. Jag har fortfarande ingen aning om någonting som har med Malaysia att göra, så det kommer bli ett äventyr att kliva av planet i en stor miljonstad och inte veta ett skit. Planen är att stanna i KL över jul och sedan leta mig bort därifrån till nyår, men vi vet ju alla att det inte går att hålla sig till en plan.

Stället jag är på nu är ändå rätt nice. Det är en liten gata som leder ner till Chalong bay, en pir där dykbåtarna och dagsutflykterna utgår ifrån. Gatan är full av dykfirmor och barer, och alla känner alla. Det kryllar av finnar också, tror det beror på de finska dykfirmorna.

Tyvärr går det mindre bra att sova normalt här. Barerna spelar hög musik fram till 03:00, chopperhojar öser på gatorna fram till 05:00 och klockan 06:00 börjar isförsäljarna att krossa is i en maskin. Allt detta precis utanför mitt rum, och då är ju inte de thailändska husbyggena så bra ljudisolerade heller.

Jag har träffat en finne som blev nerslagen av en ladyboy, de där grabbarna är fan inte att leka med. Hon/han slog en flaska i huvudet på finnen, bet bort en bit av armen, slog en stol i ryggen på honom och skar honom i magen, men bara ytligt. Och detta var helt oprovocerat, hur mycket de än försöker så försvinner aldrig testosteronet ur deras kroppar skulle jag tro.

En stor skillnad mellan Thailand och Sverige är hur avslappnat allt är. Jag var inne på en resebyrå och beställde en biljett till Malaysia i går, och vi avslutade allt med att jag fick Jack och cola. Jag, den lilla galna thaiaren och Roger satt inne på en resebyrå och drack Whiskey, det skulle aldrig hända i Sverige. Den lilla thaiaren som ser helt oskyldig ut hade tydligen inte fått upp dörren till butiken (och hans hem) efter en fylla, det slutad med att han slog sönder den stora glasdörren och när Roger frågade honom vad han höll på med så svarade han ”jag behövde ändå en ny dörr”.

God jul!

Just nu sitter jag på en restaurang i Chalong, kom tillbaka från Racha Yai tidigare i dag. Racha var nice, vi fick se en jäkla massa varaner och vi fiskade varje dag. Jonas är väl den största vinnaren då han fick upp en stor jäkla fisk om man jämför med hur stort hans spö var. Två dagar i rad fick vi upp fisk som vi lät en restaurang tillaga med vitlök och peppar, helt okej måltider. Vi sprang även runt i djungeln och blev uppätna av myggor, men det är det ju så klart värt. Jag har många bilder som jag skulle vilja ladda upp här, men jag har fortfarande inte löst det problemet.

Jag har bestämt mig för att resa ner till Malaysia då mitt visum går ut den 21:a och jag ska ändå ner till Bali i början av januari. Mitt största problem är att jag inte vet någonting om Malaysia, förutom att Kuala lumpur ligger där och att människorna är muslimer. Jag kommer spendera julafton där och sedan förmodligen dra mig till Bali till Nyår. Det vore kanske en bra idé att köpa lonely planets guide över Malaysia, eller så chansar jag och åker dit näsan pekar.

Mer text kommer när jag inte är trött!

Jag lämnade Railey i går, vilket inte var en dag för tidigt. Railey var nice, fina stränder och en väldigt skön atmosfär. Dock finns det en stor nackdel med Railey som jag blev riktigt irriterad över, och det är priserna för all mat och alla dagligvaror så som vatten, godis, schampo osv. I normala fall kostar en liten flaska vatten max 10 bath, på Phi phi som är en dyr ö kostar de kanske 12 bath max, men på Railey kostar de 20 bath, en chipspåse som i normala fall kostar 20 bath, kostar där 35 bath minst. Även all mat var mycket dyrare. Jag måste leva lite mer budget, så Railey kan dra.

Jag tog en buss från Krabi till Phuket och ligger nu i Jonas Bratts rum och slappar framför hans dator. Jonas är alltså en kille från Sandviken som jag kände lite ytligt sedan innan. Han är på ett seminarium med någon höjdare inom mma, egentligen borde jag ha följt med då det var gratis, men jag är lat. I morgon drar vi till en ö utanför Phuket som heter Racha yay, det ska finnas jävligt mycket varaner där och fisket ska vara grymt även det.

På Railey hände det inte så mycket mer än att jag höll på att få stryk av en stor engelsman och att jag stukade tån, hängde lite på stranden men jag är för rastlös för att kunna ligga där och njuta. Jag drömde mardrömmar en natt, något jag inte har gjort sedan jag var liten. Det enda jag kommer ihåg är att någon form av bomb sprängdes mitt framför mig, ett ringade ljud och mina trasiga händer…sedan vaknade jag och var tvungen att gå ut och lugna ner mig. Drömmen kan bero på att jag läste en bok om en bomb precis innan jag somnade, men jäkligt läskigt var det hur som helst.

Sedan har jag glömt berätta om en händelse på Koh Payam. Jag träffade en Tysk kille som var där med sin Thailändska tjej, en tjej som varit prostituerad i både Thailand och Holland. Första dagen vi hängde hade vi en BBQ som bestod av fisk vi hade fångat och fisk som vi köpt på en fiskebåt. Under hela denna första kväll tyckte jag att hon såg på mig på något märkligt sätt, hon liksom granskade mig och på något sätt kändes det som att hon såg rakt in i mig. Dagen efter träffade jag på dem igen på en bar, vi hängde där några timmar och även då kändes det som att hon såg rakt in i mig. Senare på den kvällen kunde hon inte längre hålla sig, hon berättade vad hon såg när hon såg på mig, och hon såg rakt in i min själ och i vem jag var. Hon berättade hur jag kände, vad jag varit med om och varför jag gör vissa saker. Det kändes konstigt att någon människa kan se så mycket av vem jag är, utan att jag berättar något, men samtidigt kändes det också väldigt bra.

Problemet med bilderna har jag inte orkat ta tag i, men jag lovar att det kommer komma upp bilder på någon varan inom kort (mest för din skull Alex). Sedan när jag har tid och ork ska jag ordna problemet så att bilder kan laddas upp utan några problem i framtiden. Förresten så har jag en mobiltelefon här i Thailand, det är aldrig någon som ringer mig och jag beklagade mig över detta i går. Sedan kom jag på att jag inte har gett ut något nummer till fler än tre personer, och att det kanske har med det att göra.

+66806141914

Alltså landskod 66, nummer 0806141914.

Tydligen sa finns det en grans pa hur mycket utrymme man kan utnyttja for bilder pa denna blogg, och jag har utnyttjat for mycket tydligen. Jag maste nog overvaga att byta till nagon annan blogg eller losa det pa nagot annat satt. Javligt dumt av mig att skaffa denna fran borjan, varfor inte valja nagon battre direkt? Det ar ocksa javligt dumt att jag har laddat upp sa stora bilder, jag kunde ju ha forminskat dem mer. Men som sagt, jag ska losa det pa nagot satt.

Jag har spenderat nagra dagar pa Phi phi, on som har mer svenskar an thailandare. Jag hangde mycket med en kille fran Sandviken som jag har gjort lite djuraffarer med tidigare. Hela vistelsen pa Phi phi var ett enda stort kalas, fyllt av ibland dumma upptag. Till exempel forsokte jag och en tjej ga till Monkey beach klockan 7 pa morgonen, ebben ar valdigt lag nar det ar fullmane och vi trodde inte att korallerna/klipporna skulle vara sa pass vassa som det var. Jag vaknade upp med en korall i foten som jag fick ta bort med en tang och kniv. For de som inte vet sa ligger Monkey beach en bit utanfor huvudstranden och det ar val en kilometer dit, faktum ar att vi formodligen bara hade 100 meter kvar nar vi gav upp vart forsok. Dessutom tatuerade jag in en muschtage och en tar pa varsitt pekfinger, muschtagen ser ut att tillhora en seriefigur och taren ser ut som en sexa. Men jag har i alla fall ett jakligt bra partytrick nu. Jonas, killen fran Sandviken var inte sen med att ocksa han gora en muschtage, och dessutom ”666” pa tre av sina tar. Att tillagga ar att han aven har ordet ”bajs” pa den andra foten. Jag hade jakligt roligt dar borta, men tva-tre dagar racker gott och val dar.

Nu ar jag pa Railey beach i Krabi, ett litet stalle med soft stamning, mycket mer min grej. Dock stoppade det inte mig fran att bli full tillsammans med nagra engelsman. Jag holl dessutom pa att fa stryk av en engelsk kille som hade en svensk tjej, han gillade helt uppenbart inte att vi pratade med varandra och ville sla mig, svartsjuka ar inte sa bra. Dessutom halkade jag pa ett klinkersgolv utanfor en toalett och slog min ta sonder och samman, nar jag vaknade i dag trodde jag att den var av. Jag fick nagra piller pa apoteket och det kommer forhoppningsvis bli bra, dock satter det stopp for mina planer att klattra i bergen har. Railey ar klatterparadiset i Thailand och det vore fint att testa klattra igen. Sist jag klattrade, forutom ett tillfalle sa ramlade jag 3-4 meter, landade pa ryggen, fick aka ambulans, spendera en natt pa sjukhuset och jag hade tydligen spar av blod i urinet. Men oroa dig inte morsan, jag mar jakligt bra och ska nu ha en liten nykter period med strandchill och kvallspromenader.

Jag har egentligen massa bilder som jag vill visa, men jag kan bara bjuda er pa tva, som sagt har jag slut pa bilder och fick offra en bild for dessa tva, varsagoda!

Den har pojken kan uppskattningsvis ha varit runt 8 ar. Han ar fran Burma och jobbar vad jag kunde forsta de flesta av sina dagar pa en bat som tar folk fran Thailand till Burma. Han sprang fram och tillbaka med alla pass och gjorde sant som ett barn inte alls ska behova gora. Men sa ar detta inte Sverige och det ar sa har folk maste leva for att kunna overleva.

I Burma mottes jag av en kille som skulle agera ”guide” at mig under min vistelse i Burma. Regeringen i Burma har en del konstiga ideer for sig. Till exempel fick jag veta att det var strangt forbjudet att fotografera poliser, militarer, immigrationskontor osv. Den lilla staden jag hamnade i hade inte mycket att erbjuda, forutom ett stort kasino som fanns pa en o precis i narheten, kasino-on. Nar man anlander till Burma och far sitt visa maste man betala med en 10 dollarsedel, som absolut maste vara i nyskick, en skrynklig sedel ar ingenting vart. En tjej som akte i samma bat som jag hade rakat knola sin lite och en ”guide” sag det och blev helt forstord och plattade direkt ut den. Det basta med Burma var hur som helst dessa varelser som bilden visar, ett gang delfiner. En Burmes berattade att det innan Tsunamin fanns ”to many” av dem, men efter tsunamin hade det andrats. Lika sa fanns det for manga mopeder och muslimer, och killen som berattade detta var muslim.

Samma dag som jag akte over till Burma bestamde jag mig for att ta bussen till Phuket for att sedan ta en bat till Phi phi dar jag nu befinner mig. Jag kande igen den har mannen fran passkontrollen jag varit i tidigare under dagen, jag minns att jag tankte att han var fran Danmark pga hans troja. Han befann sig hur som helst pa bussen och satt bakom mig. Vid denna tidpunkt hade jag i princip inte pratat svenska pa 3-4 veckor och nar man bara pratar engelska borjar man snabbare an man anar att tanka pa engelska. Nar bussen hade ett uppehall nagonstans stod jag och forsokte prata tatueringar med en munk som skulle till Indien och sedan till USA. Mannen i fraga kom fram och vi borjade prata, efter ett tag fragade munken var jag kom ifran och nar jag sa ”Sweden” sa mannen pa en jakligt bred goteborska ”jasa du ar fran Sveeerige”. Han hette Per och bodde i Ratchaburi tillsammans med sin Thailandska fru och deras barn, de hade en affar och odlade aven massa olika frunkter och gronsaker som de salde vidare. Det kandes konstigt att prata svenska igen.

Vi bestamde oss for att dela en taxi till Chalong i Phuket, batarna lamnar hamnen inte allt for langt darifran sa det passade mig och han hade manga vanner dar. Vi gick runt till de flesta barer, restauranger och aven nagon salong och halsade pa hans vanner.

Vi gick till den har mannens lilla restaurant och drack nagra ol och gintonic. Han var ocksa svensk och hade bott i Thailand i 15 ar. Senare fortsatte vi ut och besokte andra stallen dar det serverades alkohol. Per, som ”dansken” hette ville till nagot stalle som lag ratt langt bort sa jag och mannen pa fotot fortsatte vidare tillsammans. Han berattade en hel del matnyttigt och vi hade manga asikter och tankar som stamde overens med varandra.

Men nar nagon ser den har mysfarbrorn kan de inte ens ana vad han har varit med om i sitt liv, hans ansikte ar alltid fyllt av ett leende. Men under den dar ytan doljer sig ett morker som ibland gor sig ihagkommen. Den har vanliga mannen har varit sniperskytt, han deltog i kriget som fordes i det forna Jugoslavien pa 90-talet. Dar skot han 48 personer, 48 liv. Han ville inte prata sa mycket om det, och det forstar jag.

Nar jag var tillrakligt full gick jag hem till mitt hotell som bara lag 50 meter bort, jag somnade ratt snart. Efter nagra timmar vaknade jag och var fruktansvart pissnodig och fortfarande full, och valdigt yrvaken. Jag gick upp och rummet var i totalt morker, jag fumlade runt och visste knappt vart jag var eftersom jag bara hade spenderat nagra minuter i rummet nar det var ljust. Jag holl pa att pissa ner mig sa i mitt forvirrade tillstand bestamde jag mig for att toaletten var framfor mig i ett horn, jag pissade och kande hur det blev blott om mina fotter, men jag brydde mig inte for jag var pissnodig, full och forvirrad. Jag gick och la mig igen, somnade och sov. Nar jag vaknade dagen efter kom minnet krypande tillbaka, hade jag verkligen pissat pa golvet? Mycket riktigt fanns en fin pol i ett horn av rummet, det hade varit helt ratt stalle om det inte vore for att det var en vagg emellan toaletten och mitt horn. Jag stadade efter mig.

Nu ar jag pa Phi phi Island, det vacker en del minnen da jag var har forra gangen jag besokte Thailand, och da var jag inte har ensam.

Senare i dag kommer Jonas Bratt och hans vanner hit, han tranar mma och thaiboxning i Phuket i vanliga fall men kommer hit for att festa loss i kvall da det ar fullmane. Sa i kvall blir det fest med ett gang kampsportare, och forhoppningsvis kommer i alla fall Jonas ga upp i ringen pa Reggae bar och fightas. Det ar en bar som har en boxningsring dar kunderna far ga upp och slass mot varandra, bada far en gratis bucket (en hink med sprit, mamma och pappa).  Vadret ar dock inte helt okej, det regnar just nu lite grann, men det spelar inte sa stor roll for jag har en jakligt bra bok att lasa. Jag har tyvarr tappat en hel del av min bruna branna eftersom jag har varit i stader i nastan en vecka.

Hej da dagboken!

Har en del nytt att beratta, men i dag har jag inte energin eller kameran med mig till datorn sa mitt nasta inlagg kommer formodligen i morgon. Jag kommer bland annat beratta om forvirrade nattliga urineringar och om en man jag traffade i gar som har skjutit 48 personer i kriget i det forna Jugoslavien.

Hall till godo, gottfolk!

Jag tankte vara snall och ladda upp nagon bild, till och med en bild pa mig sjalv. Men tydligen gar det inte pga att denna dator havdar att minneskortet ar skrivskyddat eller nagot. Sa nu far ni bara en massa text istallet.

Jag ar kvar i Ranong. Jag har mest chillat och last under tiden jag varit har, testade fiska lite i en flod men det gick inte sa bra, det var nagon thailandare som sa att det fungerade bast att fiska senare pa eftermiddagen eller kvallen. Nagot som ar riktigt bra med att det knappt ar nagra turister har ar att priserna inte trissas upp som pa andra stallen. Har kan man ata en maltid for ca 6 – 7 kronor om man vill, detta galler bade pa en del restauranger och i alla marknadsstand. Jag kopte en ny mobil eftersom min gamla gick sonder helt mystiskt, denna nya mobil kostade ca 260 kronor och ar helt okej, jag salde dessutom den gamla mobilen for 40 kronor till en thailandare som var i mobilaffaren.

Eftersom detta inte ar nagon stad med stor turism fungerar samhallet nastan som hemma, jobba under vardagarna och bli full pa helgen. Jag bestamde mig i gar for att dricka lite ol och borjade denna oldrickarkvall tillsammans med tva grabbar fran Belgien, de skulle upp tidigt dagen efter sa jag fortsatte pa nagot litet hak med bara thailandare. Efter en ol dar tog jag en mopedtaxi till en krog/klubb skapligt langt fran huvudgatan. Dar inne var det fullsatt av thailandare och inte nagon annan utlanning an jag. Traffade ett gang glada manniskor dar som jag tillbringade storre delen av kvallen med. Det kandes hur som helst ganska bra att vara dar ensam, roligt att fa se hur Thailand uppfor sig utanfor turistillusionen. Nar stallet stangde var jag full och visste inte ens at vilket hall jag skulle ga for att komma hem, det fanns ingen taxi i narheten och alla thailandare drog med sina mopeder och jag borjade vandra at fel hall, tur nog plockade tva thaikillar upp mig och korde mig till hotellet. Det ar sann karlek det.

I morgon aker jag till Burma over dagen, funderade ett tag pa att stanna langre men struntar i det. Formodligen aker jag ner mot Khao Sok, en nationalpark som jag varit i forr och garna vill till igen.

Nu ska jag vara bakfull.

Roman, grabben fran Schweiz har akt hem. Vi hittade ett av de sista paradisen som fortfarande inte ar helt overexploaterat, on Koh Payam. Tyvarr fick Roman bara njuta av den ett dygn, men han var glad anda.

Jag bodde pa ons langsta strand som var 2 kilometer, stranden ligger i vast sa solnedgangen och ibland mannedgangen sker har. Efter stranden ligger sma mysiga bungalowanlaggningar och nagra enklare barer. El finns normalt bara mellan 18:00 och midnatt, ibland kortare.

Jag hangde ratt mycket med den har mannen, Tim. Han har en liten nyoppnad bar utanfor hotellet dar jag bodde. Han ar en av de skonaste manniskorna jag nagonsin traffat, om det ar pga allt gras han roker eller om han bara ar sa vet jag inte. Han verkar inte helt tappad heller, da han pratar thai, engelska, tyska, swiss-tyska och franska.

Vi var ute och fiskade, jag, Roman, Tim, en thaikille till och en ratt dryg snubbe fran tyskland. Vi hade ingen direkt fiskelycka, sa till slut akte vi till en fiskebat och kopte flera kilo fisk, rakor och blackfisk, vilket senare blev en bbq vid Tims bar. Smakade helt arligt inte sa bra, men jag gillar inte heller sant dar sa mycket.

Havsornar ar vanligt pa Koh Payam, jag fick aven se hornbills och en liten varan. Tyvarr blev bilden pa hornbillfageln riktigt dalig och varanen var for snabb for mig.

En uppdatering angaende batresan fran Koh Tao till fastlandet, jag klarade mig utan att bli sjosjuk tack vare min van Postafen. Det var valdigt manga som spydde och madde daligt, men jag koncentrerade mig pa tvn och somnade till slut.

Nu ar jag i Ranong, en stad som inte har mycket att erbjuda oss turister och just darfor finns det inte nagra sanna har heller. De flesta som kommer hit gor det for att de ska gora ett visa run till Burma. Jag och Roman sov har en natt innan vi akte till Koh Payam, och da var vi i nagot Burmesiskt kvarter fullt av karaokehak och biljardhak, vi var de enda vita dar och faktiskt sa var det ratt nice, aven om ingen fattade vad vi sa.

MAT!