Life Won't Wait

Bali, Indonesien.

Jag reser nu som jag tidigare namde, med en Sebastian Hedin fran Hedemora. Han och jag ser enligt indoneserna ut som tvillingar, men det haller inte riktigt jag med om. Vi kommer hur som helst att resa till Borneo i morgon, narmare bestamt Pontianak, Kalimantan. Dar kommer vi med buss och bat forsoka ta oss till Ibanfolket, och leva med dem. Vi kommer aven trekka och sana saker. Hur allt blir far ni lasa har senare.

Eftersom jag kommer ta mig ut i ingenstans, kommer jag fran och med i dag eller i morgon inte ha tillgang till internet pa ett tag, hur lange vet jag inte. Om telefonen kommer fungera vet jag inte riktigt, formodligen inte. Ingen behover oroa sig for att nagot har hant alltsa, jag kommer bara vara borta fran dessa moderniteter. Och kara far, du far betala rakningarna som jag inte hinner fa (alskar dig).

Har pa Bali har vi chillat en del, mest pga att vi bada brande sonder oss pa baten pa vag fran Komodo till fastlandet. Vi rakade somna langst fram i baten, mitt i solen. Fast i dag hyrde vi motorcyklar, akte till Ubud och at helgrillad gris och besokte monkey foreste. Jag fick till nagra skapliga bilder, men jag bjuder bara pa DENNA just nu. Bilden pa Sebastian ar som nagra kanske redan har raknat ut, ocksa fran monkey forest. Denna apskog ar egentligen en park, fylld av apor som far mat av turister som betalar pengar for att komma in. Vi testade peta pa nagra av de stora aporna, men de gillade inte riktigt det och ville ha ihjal oss. Vi har det pa film och kanske kommer det visas nagon gang i framtiden.

Forresten sa har jag en bondbranna, en linnebranna och ett ansikte som flagnar sonder. Men hellre brannskador an koldskador!

Jag måste berätta om ett stort problem jag har här i Asien. De flesta som känner mig, vet också att mitt godismissbruk är något utöver det vanliga. Jag måste äta godis i princip varje dag för att fungera som människa, sockerberoende kallas det tydligen.

När jag åkte hit tog jag med mig 8 påsar djungelvrål och 4 påsar lakritsnappar, dessa påsar gick snabbt åt, snabbare än vad jag hade tänkt. Efter att de tog slut har jag fått nöja mig med några former av sura godisar och godis i geléform, som geléråttor, även choklad har konsumerats i stora mängder. I Taman Negara fanns det ingen 7-eleven som hade det där godiset jag kunde lita på, så jag provade med lite olika påsar med godis jag hittade. Jag blev överlycklig när jag hittade något som såg ut som weinergum, men det smakade verkligen konstgjort och äckligt. Sedan hittade jag en liten påse med små hårda karameller inslagna i plast, jag köpte denna påse och gick nöjd hemåt. I påsen fanns det förutom karamellerna, även någon liten tub och småsmåsmå sugrör. Efter att ha blivit besviken på karamellerna, som bland annat kom i smaken majs/mjölk, så tänkte jag testa en sån där tub. Jag försökte trycka in ett rör i något som såg ut som en början till öppning, men det gick inte, så jag slet upp förpackningen och sög i mig av innehållet utan att tveka. På en tiondelsekund försvann min nyfikenhet och ersattes av ett spottande och fräsande, jag sprang in på toaletten och försökte få bort den segflytande vätskan ur min mun så gott det gick. Det jag precis hade stoppat i mig var lim, alltså helt ärligt så var det lim. Det luktade och smakade kemiskt, så där som limmet vi hade i skolan, i den där grå förpackningen. Efter en del funderande kom jag fram till att man skulle blåsa bubblor av limmet, med hjälp av de små rören. Men då är min fråga, vem fan i hela världen får för sig att blanda lim och godis i samma påse? Stackars barn i denna del av världen, de får aldrig uppleva det goda godiset i denna värld.

Tur nog kommer det 1 kilo svenskt lösviktsgodis till mig på måndag, det tackar vi gudarna för!

Kuala Lumpur, Malaysia.

I dag har jag åkt 2 timmar båt och 3 timmar buss, bara för att ta mig tillbaka till en trött jäkla stad vid namn Kuala Lumpur. Eftersom jag absolut inte vill bli fast här så åkte jag en dag tidigare än vad jag kanske skulle behöva, bara för att vara säker på att jag kommer iväg med planet till Bali den 11 januari.

Jag kom fram runt 16:00 och åkte direkt till något som nästan har blivit ett hem för mig, nämligen Bollywood guest house. Lille Hussein som är 150 cm lång och jobbar här blev glad över att se mig, vi tog i hand och kramades på ett manligt sätt. Sedan såg jag en ängslan i Husseins ögon, de talade om att någonting inte var som det skulle. Han såg på mig, och sa att det bodde någon i mitt rum, i MITT rum! Rum 302 var ju mitt, bara mitt. Jag fick en liten känsla av panik, men det gick över när Hussein erbjöd mig ett annat rum för nästan samma pris. Dessutom är detta faktiskt ett fint rum, men fortfarande inte mitt. Jag planerar en hämdaktion mot den person som har knyckt mitt rum, kanske kopplar jag ström till handtaget så han/hon får en stöt, eller så kanske jag häller ut häftstift på golvet utanför dörren, vi får se.

Taman Negara, Malaysia.

Jag vill borja med att tacka alla som kommenterar och tycker att det jag skriver ar vart att lasa, det blir sa mycker roligare att skriva och dela med mig av mina ord nar jag vet att det uppskattas av folk. Tack!

For att fortsatta min historia om hala klinkersplattor och flipflop utan halkskydd borjar jag med att beklaga min stackars kropp.

Nar jag och min nya van Leon fran Holland kom till platsen dar baten avgar till Taman Negara, hande nagot som kunde ha gatt ganska illa. Det regnade en del och det var halt, jag gick forsiktigt med gardagens handelse i bakhuvudet. Tyvarr fangade nagot min uppmarksamhet i nagra sekunder nar vi var pa vag ner for trappan som leder till batbryggan. Jag halkar, svar och spottar, tar mig upp och borjar kanna efter hur jag blev skadad. Huvudet fick en small, men klarade sig valdigt bra. Ryggen borjade gora ont efter ett tag. Men det var min armbage som tog den storsta smallen. Nar jag kanner pa min armbage nu, kan jag kanna en liten skal dar det en gang i tiden var ben. Nu ar det sondersmulat ben jag kanner. Konstigt nog sa har jag inte sa ont langre, och detta stoppade mig inte fran att dra ut pa trekking. Hur som helst morsan och papi, jag mar bra!

Taman Negara, eller Kuala Tahan som stallet man bor i heter, var storre an jag forvantade mig, och det fanns tyvarr internet har. Dock har jag varit duktig och hallt mig borta i fem dagar. Jag valde sa klart det guest house som ligger langst bort fran allt, och nu gillar jag den chicken curry som kvinnan dar gor sa mycket att jag inte kan flytta. Dessutom sa ar det ratt skont att vara mitt i ingenstans, lite jobbigt att jag maste bestiga ett berg for att komma till en affar.

Forsta dagen gick jag ut pa en night walk med guide och 13 andra personer, vilket var riktigt vardelost, men jag hade inte forvantat mig mer heller. Dagen efter gick jag och NAGRA fran samma guest house ut pa en vandrig som rakade bli 6 timmar lang och svettig. Leon ar 49 ar gammal och pallade inte riktigt, hans kna sa ifran och lite sant. En tjej skulle till Cameron Highlands och det svenska paret gillade inte riktigt det som regnskogen erbjod, kanske att killen gjorde det, men han hade en tjej som bestamde.

Med andra ord fick jag inte med mig nagon av dessa pa mitt nasta projekt, att ta mig till ett gomstalle, 12 kilometers vandring och sedan spendera natten dar for att forsoka fa syn pa djur som kommer till den lilla saltrika vattenpol som finns dar. 12 kilometer ar ju ingenting tankte jag, och det skulle ta 5 timmar laste jag nagonstans, inga problem alls. Jag var fortfarande trott i benen efter den forsta dagens vandring, men det tankte jag inte sa mycket pa. Jag borjade min vandring runt 11:00 pa morgonen, och den forsta timmen var helt okej, den andra ocksa. Sedan slutade stigen vara nagorlunda mansklig, allt som fanns var upp och nedforsbackar som uppkommit till foljd av backarna som runnit och gropt ur bergen i miljoner ar. Jag kampade sa sjukt hart, min kropp har formodligen aldrig jobbat sa hart i hela sitt liv. Nu tanker kanske manga att det later varre an vad det ar, men da har ni formodligen aldrig vandrat i 99% luftfuktighet och 30 graders varme.

30 blodiglar och 3 skavsar senare var jag framme, ingen annan var dar. Efter nagon timme kom ett norskt par, sedan en kanadensare och en hollandare. Vi hade trevligt, kollade efter djur och viskade ibland nagot till varandra. Tyvarr kom det aldrig nagra andra djur an ekorrar och faglar, men det var vart allt anda. For pa vagen dit sag jag MUSHJORT, ORM, SKORPION, INSEKTER, apor och SANT HAR. Sa HAR ser jag ut nar jag lycklig och trott har bestigit en ”bukit”, som oversatts till ”kulle”, men jag lovar att det fan ar ett berg! For att ta mig tillbaka till byn fuskade jag, vandrade 1 timme till floden och vantade 2 timmar dar tills en bat kom och plockade upp mig, kanadensaren och hollandaren, jag skulle aldrig klara av att ga tillbaka, aldrig.

Nu ar jag helt och totalt slut i kroppen, skador, vark och traningsverk slass om att plaga min kropp. Det basta av allt ar att jag njuter av det.

Bjuder pa nagra fler bilder har: MANETER och KORALLER fran Aquaria KLCC. Sist men inte minst, sa HAR sag min nyarsafton ut. Gott nytt ar!

Och till de enstaka trottnackar som laser har: klicka pa de blaa, understrykna och stora bokstaverna, sa dyker det upp bilder! 😉 Tyvarr blev de flesta bilderna i djungeln inte sa bra, mest for att jag var trott och inte orkade anstranga mig nar jag tog dem, och aven for att det ar sa morkt dar nere och for att jag inte har nagot stativ.

Irriterad är ett ord som inte räcker till för att beskriva mitt känslotillstånd just nu. Till det goda hör att jag i dag efter många timmars letande hittade ett ställe som transporterar människor från Kuala Lumpur till Taman Negara. Till det jävliga hör att jag efter en näst intill perfekt dag stötte på vissa motgångar. Jag behövde ta ut pengar från en bankomat här i KL innan jag reser till Taman Negara, för där finns det säkerligen ingen ATM och jag har tidigare tvingats lämna ett fint ställe pga detta. Jag gick ut för att ta ut pengar runt 00:00, den första var tillfälligt ur funktion, samt nästa och den tredje. Jag fick veta att de skulle vara avstängda till klockan 02:00. På min väg hem halkar jag till på en av de tusentals jävla klinkerplattor som finns på alla trottoarer här i Asien. Samma fula jävla tå jag slog sönder förra gången får sig en smäll och böjs framåt till en onaturlig position för en stortå. Det gjorde fruktansvärt ont, kanske mest för att den fortfarande var en aning skadad från förra gången. Nu har jag åter igen äckligt ont i den, och hur mycket kommer jag kunna vandra runt i djungeln när min tå mår som den gör? Men det spelar ingen roll, jag tänker åka till Taman Negara, jag tänker vandra ut i djungeln hur jävla ont det än gör i min tå. Kuala Lumpur kan dra åt helvete, och den person som kom på att använda klinkers på trottoarerna borde torteras. Jag har mött hur många som helst som också halkat på dessa dödsvägar. Hade detta varit USA skulle jag stämma skiten ur staten!

Och inte nog med allt detta. Jag väntade så klart fram till klockan 02:00 för att kunna ta ut pengar, men är det någon som tror att bankomaterna var öppna? Svar: NEJ!

Så nu får jag väl kanske 4 timmars sömn, tack så mycket!

Nu kan det låta som att jag vill begå självmord, men det vill jag inte. Och ingen behöver oroa sig för detta nu när det förmodligen kommer vara rätt tyst från min sida. Taman Negara är som sagt en nationalpark och jag kommer befinna mig mitt i den, i urskogen, där de förmodligen absolut inte har internet.

Nästa gång jag uppdaterar denna blogg ska jag bjuda på BILDER. Godnatt!

I går var det som bekant dags för ett nytt år, men jag firade även 2 månader på resande fot.

Dagen spenderade jag tillsammans med Chelsea, en localtjej som jag träffade andra dagen jag kom till Malaysia. Vi gick till Aquaria KLCC och kollade på fiskar, såg en film om hur jorden nära på gick under, käkade mat från mellanöstern och kollade på raketer och galna människor.

När Chelsea åkte hem gick jag till mitt guest house, där spenderade jag en lång stund till att studera hur en pimp stod och förmedlade tjejer och droger precis utanför. Som jag förstår det så fungerar det så att pimpen står ute efter vägen och väntar på att människor kommer förbi i bil, när han vet vad de vill ha så ringer han ett samtal och därefter kommer det antingen en annan bil med tjejer att välja bland, eller med droger.

Sedan finns det en annan pimp som står efter gatan på ett annat ställe, han frågar helt enkelt följande ”you want a girl”, när jag svarar nej frågar han ”you want boy”. Han borde ha lärt sig vid det här laget att jag inte vill ha någon tjej eller någon kille, men icke.

Jag har tidigare berättat om indiern som vill ligga med mig. Nu har jag kommit fram till att hela det här guest houset är någon form av mötesplats för homosexuella. I morse när jag gick på toaletten i t-shirt och kalsonger mötte jag en medelåldersman från Pakistan som jag träffat många gånger här, han är baptist och sitter och syr ibland. Denna man blev lyrisk och tog mig på kalsongerna, på låret, nära mitt könsorgan. Jag, som aldrig vill vara elak, log och gick vid

Alla vet kanske inte hur det fungerar här i Asien, men nu tänker jag redogöra lite om hur det fungerar med toaletter.

Här omkring kan man i princip förvänta sig vad som helst vad gäller en toalett, ett hål rakt ner i marken, en skål i marken, en toalett utan sittring eller kanske en helt vanlig toalett.

När jag första gången kom hit blev jag sur för att dessa människor inte använder toalettpapper, utan de använder en vattenslang, typ som ett litet duschmunstycke. Jag vägrade använda denna teknik under min första resa och tog med mig papper överallt.

När jag kom till en toalett här i Malaysia och insåg att de inte hade denna slang, utan något jävla papper som de vill att jag ska torka mig med blev jag sur, och då insåg jag att jag helt har övergått till slangen.

Detta är en överlägsen teknik, för hur mycket du än torkar dig så blir det ju inte lika rent som om du använder vatten och spolar bort allt. En nackdel som jag har kommit över är att det kan bli lite blött i kalsongerna efteråt, men det torkar ju till slut.

Dock är jag fortfarande sur på Thailändarna som inte vet vad tvål är, det finns i princip aldrig tvål på en offentlig toalett i Thailand. Dock är de väldigt duktiga på att förse folket med tvål i Malaysia, men då använder ju de papper på vissa toaller också.

Hur som helst så tänker jag installera en sån där slang i mitt badrum nästa gång jag får för mig att skaffa en bostad.

Jag har mitt visum till Indonesien nu, 4 timmar tog det att få det, imponerande. Så efter nyår lämnar jag med största sannolikhet Kuala Lumpur och drar mig till någon nice strand eller något, lite segt att det är monsunperiod på östsidan bara, för det är dit jag vill.

Jag vet att jag har läsare på den här bloggen eftersom jag använder google analytics, och jag vet att folk har hittat hit genom att söka på ”andas under vatten” och liknande saker på google. Men bara för att jag vet att jag har läsare så betyder inte det att jag inte vill ha kommentarer, för jag vill ha massa kommentarer. KOMMENTERA MERA!

Är nu tillbaka i Kuala Lumpur efter en väldigt underlig vistelse i Melaka. Det jag skrev i inlägget nedan beskriver ju en hel del av hur min kamrat agerade, och det finns hundratals fler incidenter att berätta om.

Förklaringen till varför han slog mig på pungen var, enligt honom, att han och hans vänner brukar göra sånt, de brukar säga: här får du lite egergi, och sedan ett slag rakt på juvelerna. De brukade även vrida om varandras bröstvårtor. Detta kanske är helt okej i deras närmsta krets, men jag vill fan inte att någon okänd asiatisk snubbe ska slå på mina pungkulor för att ge energi, inte fan får jag någon energi av det. Jag ångrar lite nu att jag svarade ja på frågan om han kunde behandla mig som en av hans närmaste polare.

Han var helt förundrad över håret på mina ben, han sa att de var färgade som guld och började pilla med det. Detta kändes så klart väldigt obekvämt, och plötsligt försöker han rycka ett hårstrå eller fem. Jag säger åt honom att sluta på mitt försiktiga sätt, och han frågar om han kan få ett hårstrå som ett minne. Det finns väl ingen normal människa som vill ha ett hårstrå från någons ben som ett minne, vart ska han förvara detta hårstrå, i en tändsticksask i bokhyllan?

Jag blev ju också tvungen att dela säng med honom, och när vi skulle sova ville jag läsa i en bok. Detta var så klart omöjligt då han låg noll centimeter ifrån mig och frågade tusentals frågor om sex, han frågade om min snabel, han frågade om sin, han frågade om allt och han berättade om allt han visste, inte mycket alltså. Sedan sa han det mest korkade, dummaste, idiotiska och minst genomtänkta någon människa någonsin kan säga. Han sa att han innan han hade haft sex inte förstod att folk våldtog andra människor, men efter att han hade haft sex, vilket han tyckte var så fruktansvärt underbart så förstod han att folk våldtog andra människor för att få uppleva den känslan som sex ger. Jag ville slå och sparka honom hårt tusentals gånger, men istället sa jag till honom att han aldrig mer någonsin i hela sitt liv skulle säga så där till någon, inte ens till sig själv, jag förklarade hur jävla fel det var av honom att säga det och han såg ut att fundera lite, bad om ursäkt och sedan tänkte han nog på att våldta mig eller någon annan stackare.

I morse vaknade jag efter 5 timmars sömn, tvingade mig själv upp ur sängen och iväg till den Indonesiska ambassaden. Vägen dit är skapligt lång, och det tar kanske 25 minuter att gå. Lägg till en förkylning som börjar avta och +30 grader. När jag kom fram var jag svettig och härlig, det första vakten säger till mig är ”no short pants, sorry”. Men tack så mycket, det är ju skitlätt att räkna ut att man inte får ha kortbrallor på sig i ett tropiskt land där alla borde gå nakna. Fast egentligen spelar det ingen roll då jag glömde fotokopior och jag hade inte köpt någon biljett in och ut från landet, och nu fick jag i alla fall all information jag behövde för att fixa allt jag behöver för att få mitt visum. Så nu är biljetten till Bali bokad till den 11 januari och en biljett ut från landet är bokad, men denna kommer jag med största sannolikhet inte använda, köpte den endast för att Indonesien kräver det för att utfärda ett visum.

Jag åt grovt formbröd med ägg och Kalles jäkla kaviar till frukost i dag, det förblir nog dagens höjdpunkt skulle jag tro. Hej då.

Alltså ärligt talat, står det homosexuell i min panna eller någonting? Jag har ju tidigare berättat om indiern som ville ligga med mig, och jag fick det ännu mer bekräftat när han körde arga leken med mitt skrev en gång då jag hade t-shirt och kalsonger på mig.

Inte nog med denna indier så har jag hängt med en kines som bor i KL de senaste dagarna, och de här kineserna är fan konstiga. Han frågar mig de konstigaste frågorna, mycket om sex, mitt könsorgan och annat som känns olustigt. Han kallar mig för sin bror och agerar ofta som en 14 åring, slår ett ”kompis-slag” på min axel tusen gånger, kan putta mig när vi är ute och går, klänger på mig på något konstigt sätt, han tar en miljon foton på mig, närbilder på tatueringar och piercingar och det känns inte helt okej. Antingen tycker han bara att jag är någon hjälte eller liknande, eller så vill han ligga med mig. Vi har åkt till Melaka tillsammans och som tur är har han åkt till sin hemstad över dagen och kommer tillbaka i kväll. Tyvärr ordnade han ett dubbelrum innan han åkte, istället för att bo i ett stort rum med 20 sängar tillsammans med andra.

Okej att han är rätt rolig ibland, men det här fungerar inte längre. Jag känner mig så illa till mods ibland när jag är med honom. Förresten så kom jag på att han även slog mig på pungen i går när vi var på väg hem från en nattklubb, han sa att det inte var meningen men jag ville slå honom lite för det gjorde så ont.

Annars har jag träffat många mer normala människor. Jag blev bjuden på någon form av lamgryta med ris av två killar från Nepal, deras namn är Rocky och Lucky. De jobbar på guest houset jag bor på nu, tjänar 1000RM i månaden, alltså ca 2000 kronor. Vi drack absolut päron som kinesen hade med sig i går, jag, kinesen, grabbarna från Nepal, några japaner och en råbög från Kanada. Jag har för mig att någon som hette James Bond också var med, fast han var från Malaysia.